Rallvägar och Engelska parken

gb ENGLISH  de DEUTSCH

Lyssna eller läs!

Du står just nu på den bäst bevarade rallvägen i Vånevik. Den trafikerade sträckan Gamlehult, över Brödlösa, till Marseholmskajen. Den längsta kvarvarande sammanhängande sträckan är cirka 430 meter lång och går förbi Brödlösa.

Rallvägen

Rallvägarna användes för transport mellan de olika stenbrotten och kajerna.

JÄRNVÄG FÖR TRANSPORT
Rallvägar var järnvägssträckningar som användes för att transportera färdiga stenprodukter till kajerna eller skrotsten till stendepåer. De längre sträckorna trafikerades med lok och hade robustare konstruktioner. Där det inte användes lok drogs vagnarna av hästar eller av människor. Idag kan skrotsten skvallra om en igenvuxen rallväg.

ENGELSKA PARKEN
I början av 1900-talet anlades en så kallad engelsk park söder om Stenvillan. I parken fanns ett stort nät av rid- och gångstigar, men det var förbjudet för arbetarna att vara här.

Bröderna Hans och Fritz Jähkel, som drev Stenzel & Co, ska ofta ha setts till häst här i parken. Erik Fransson, stenhuggare född 1904, berättar i en intervju från 1988 om hur arbetarna uppfattade bröderna:

“Fritz, han hade alltid varit hygglig. Den andre var mallig och ohyfsad.”

Erik Fransson berättar att det var förbjudet att gå över Jähkels fritidsområde, och att Hans Jähkel kunde skjuta efter arbetarna med hagelbössa om förbudet trotsades. Han minns också att Hans Jähkel sköt katter och kallades “kattjägaren”.

I parken planterades flera exotiska växter, något som Hans Hergin uppmärksammar i texten “Grönskande väg – blommande stenbrott”:

“De sista tyska företagarnas stora park om många tunnland har längesedan blivit skog igen. Men det är en något säregen småländsk skog. En främling som gick där bland tallarna och lövträden skulle helt oförhappandes stå och förundra sig inför ett par taniga cypresser, några ståtliga silvergranar. Han skulle stanna och ruska på skallen åt ett guldregn, undra längre fram vem den dåren kunde vara som gick och planterade häckspirea här bland enbuskarna. Och en slängd botaniker skulle – förutsatt att han inte råkade träffa på de andra parkrelikterna och ana sig till rätta sammanhanget – till sin glada häpnad göra ett sensationellt fynd: ett exemplar av Acer campéstre, naverlönn, som är vildväxande uteslutande i Svedala socken i Skåne”.

Landskapet i parken är präglat av den röda graniten. Idag används vissa leder som promenadstigar medan andra håller på att växa igen. Totalt är sträckan på stigarna i parken cirka 1 300 meter.